En post om mod.

Jag hade tänkt att mitt nästa inlägg ska handla om mod. Mod att förändra, mod att stå kvar, mod att vara den man är. Mod att be om hjälp och visa sig svag.

Jag vet inte om ni är som mig, men jag är uppfostrad att sköta mig själv, vara sin egen starka person. Jag har gått omkring på denna jord och trott att jag måste klara mig själv och att be om hjälp gör man bara i absoluta nödfall. Kanske är det ett resultat av att växa upp med en ensamstående kämpande mamma i en enormt individualistisk tid i vår historia. Kanske är det del av min personlighet, kanske en kombination. Vad det än beror på så har jag svårt att be om hjälp, svårt att visa svaghet och svårt att visa mig icke kompetent.  Det är något högst obehagligt att säga: det där kan jag inte, vill du hjälpa mig? När jag kände hur Gud kallade mig att studera teologi, på tyska, för snart 3 år sedan så fick jag panik. Varje skola jag kollade på hade fel och brister, jag hade hela tiden en anledning att inte ansöka. Jag funkar ofta så, när jag är rädd för någonting så kommer jag på logiska anledningar att inte ens prova. Så slipper man ju misslyckas. 

Vad som fascinerar mig när jag läser bibeln, är att man till många situationer kan hitta berättelser som passar till sitt liv. Klart, de är skrivna i en annan kontext än mitt liv och jag kan självklart inte copy-paste:a eller på måfå slå upp ord och läsa dem över mitt liv. Men det finns en röd tråd genom hela bibeln som pekar på Guds karaktär, vem han är i sitt innersta väsen. Från början till slut, genom poesi, liknelser och profetior

I Josua 1,9 står det att Josua inte ska vara rädd, att han ska vara modig för att Herren är med honom i allt han gör. I ordspråksboken 3,5-6 står det: ”… lita då inte på ditt eget omdöme utan lita på Herren. Sätt Gud först i allt du gör, så kommer han leda dig och ge dig framgång”.

En av mina favoritöversättningar är ”The Message” och där står det:

”Trust God from the bottom of your heart; don´t try to figure out everything on your own.
Listen for GODS voice in everything you do, everywhere you go;

He´s the one who will keep you on track. Dont assume that you know it all”.

Det kan man översätta ungefär så här: ”Lita på Gud, från djupet av ditt hjärta; försök inte att förstå allt på egen hand. Lyssna på Guds röst i allt du gör, överallt du går.

Han är den enda som kommer hålla dig på rätt spår. Tro inte, att du har koll på allt själv.”

Detta är två små exempel där Gud uppmana oss att vara modiga, att lita på honom, att vi inte måste försöka komma på alla lösningar själva, att vi ska lyssna på Guds röst och att han håller oss på rätt spår. Det är ett uttryck för Guds karaktär som är sant idag, i går och i evighet.

I Josua 3 står att läsa om hur Josua och israeliterna skall gå över Jordanfloden. Det intressanta här är hur Gud säger att så fort prästerna rör vid vattnet med sina fötter ska han göra en mur av vattnet. Det betyder, att prästerna måste ta det där första steget i tro. De måste bara lita på att det Gud har sagt, stämmer.

Jag har fått lära mig att be om hjälp de sista tre åren av mitt liv. Att ha någon som alltid korrigerar mina texter, att han någon som förklarar. Jag har lärt mig att leva med att inte kunna allt. Jag har lärt mig principen av att ta det där första staplande steget fram i tro.

Jag har lärt mig att om jag ständigt befinner mig i min comforzone, ger jag varken Gud eller människor omkring mig utrymme att vägleda, hjälpa, stötta och älska.

Att våga handlar inte alltid om att förändra, ibland handlar det om att stilla vara kvar i det vi är i. Det kräver också en står portion mod, att lita på att man är på rätt ställe vid rätt tillfälle.

Kanske stanna i en situation som andra hade flytt från?

När befann du dig i en situation där du gav människor utrymme att hjälpa dig? När sa du sist: Det här kan jag inte, vill du hjälpa mig?

När tog du ett modigt steg framåt i tro, och la ditt liv i Guds händer sist?

När vågade du sist?

Med Kärlek,

Anna